Angående Hotbilden mot Polisen samt rätten till sjukersättning.

Som svar på artikeln: "Sätt hårt mot hårt" http://www.expressen.se/ledare/1.1526704/satt-hart-mot-hart# postade Payback följande inlägg på abate-bloggen: http://blogg.expressen.se/peter-abate/
Observera att det är något fel på textinlägget och att därför texten har
hamnat långt nedanför överskriften:

Inlägg till artikeln: http://www.expressen.se/ledare/1.1526704/satt-hart-mot-hart#comments
Jag börjar med att kommentera ledarbloggens uttalande att: ” Det faktum att Hells Angels-ledaren Thomas Möller nyligen förlorade sin sjukpenning är ett positivt tecken i tiden. Möllers långvariga sjukersättning var en tydlig symbol för den gamla tidens aningslösa hållning.”
Ledarens försvar av den opåverkade rättstaten rimmar väldigt illa med just detta yttrande. Ty ett försvar av rättsstaten måste ofrånkomligen innefatta ett ansvar för att också statsmakten behandlar alla sina medborgare lika.

Fakta i målet är att Thomas Möller har ett giltigt sjukintyg som myndigheterna trots idoga försök inte lyckats ogiltigförklara. Således har Möller otvivelaktigt en ryggskada som renderar honom exakt samma rätt till sjukersättning som alla andra medborgare! Detta kan inte misstänkliggöras utan att samtidigt frångå en demokratisk rättstats huvudprincip om alla människors likhet inför lagen!

Det var det första. Vad övriga anklagelsepunkter gäller, att Möller har haft odeklarerade inkomster och kapital, är Möller oskyldig tills hans skuld bevisats. I detta, som i alla andra rättsliga fall, är det upp till åklagaren att framlägga bevis som "bortom rimligt tvivel" bevisar att Möller i Sydafrika förtjänat antingen odeklarerade pengar eller innehaft odeklarerat kapital för egen räkning.

Kan inte åklagaren bevisa att så är fallet är Möller också oskyldig till dessa anklagelser. Och viktigast, fram till en eventuell framtida dom, har media, myndigheter och privatpersoner att utgå ifrån att Thomas Möller är oskyldig och omedelbart stoppa det pågående mediadrevet! Ty ingen har rätt att bedriva massmedial lynchning och att föregripa rättskipningen då det i så fall också, på grund av den stora uppmärksamheten kring fallet, är att betrakta såsom otillåten påverkan på rättssystemet. På samma sätt som bland annat mc-kulturen, i just ledarbloggen, anklagas för att göra.

Nu över till Brå-rapport 2009:7, ”Polisens möte med organiserad brottslighet”. Rikspolischefen Bengt Svensson målar upp en bild av polismän som är skrämda till passivitet och inte längre vågar utföra eller är trygga i utövandet av sitt jobb. (Se: http://svt.se/2.22620/1.1512353/hot_skapar_radsla_bland_poliser
Är då denna bild med verkligheten överensstämmande eller är det frågan om ren skräckpropaganda från polisens sida i avsikt att erhålla mer resurser och medelstilldelning?
Låt oss titta på vad rapporten egentligen säger, vilket landets tidningar varit sparsamma att referera. Det har ju varit betydligt enklare att bara skriva av vad som generellt uttalats på presskonferenserna av polisen och Brå:s företrädare.

Till att börja med kan vi konstatera att rapporten både finansierats och initierats av Rikspolisstyrelsen vilket ju kan vara intressant att ha i bakhuvudet vid en bedömning rörande rapportens objektivitet. Rapporten har haft sin utgångspunkt i två olika enkäter varav en gått ut till poliser och en till civilanställda, 2 698 poliser och 796 civilanställda. Därutöver har intervjuer med 62 personer ägt rum, 41 poliser som utsatts för otillåten påverkan, 14 gärningspersoner med koppling till organiserad brottslighet, men också 7 anhöriga till drabbade poliser. Slutligen har seminarier anordnats med personer från polismyndigheterna, Rikskriminalpolisen och samverkande myndigheter där enkätutformning, tolkningar av resultat och förebyggande åtgärder diskuterats.
Summa summarum: Nästan alla delar av det grundläggande materialet utgörs av polisens egna uppgifter. En polis som också aktivt deltagit i utformandet av materialet som ligger till grund för undersökningen samt själva formerna för resultattolkningen!

Låt oss då gå över och granska siffermaterialet. 3 % uppges ha utsatts för hot, 4 % trakasserier, 1 % för våld samt 7 % för negativ påverkan = Trakasserier, hot, skadegörelse och våld.
Vilka är då de grupper som sägs utöva dessa hot? Mc-gäng svarar för 28 % och 70 st; Ungdomsgäng för 26 % eller 66 st och Förortsgäng för 26 % och 66 st. Vilka grupper sätter därefter dessa hot i verket: Förortsgäng svarar för 32% och 9 st, Ungdomsgäng 25 % och 7 st samt Mc-gäng för 21 % eller 6 st. Det kan ju vara intressant att då ta fram den procentuella siffran för hur stor risk det är att drabbas av våld härrörande från just mc-killar. 6 st av 3 494 personer ingående i undersökningen = 0,17 % risk. Knappt en femtedels procents risk alltså när man plockar ner siffrorna således. En risk som är så liten att den närmast är försumbar och måste sägas komma med yrkesvalet. Siffrorna ger inte underlag för den enskilde att vare sig vara skrämd till passivitet eller för rädd att utföra sitt arbete. Om så är, bör nog personerna ifråga istället betänka sitt yrkesval!

Betydligt intressantare blir det om man ställer ovanstående siffror mot de som redovisades i Brå:s Rapport 2005:18, ”Otillåten påverkan riktad mot myndighetspersoner”. Den procentuella andelen poliser som utsatts för otillåten påverkan enligt denna undersökning är som följer: Allvarliga trakasserier: 6,2 procent; Allvarliga hot 5,5; procent; Våld: 6,4 procent samt för Allvarliga trakasserier, allvarliga hot och/eller våld: 12,2 procent. Samtliga dessa siffror är högre än vad avser otillåten påverkan ifrån mc-gäng. Vilka personer och grupperingar har då i dessa fall svarat för påverkan? Personer med störning; med ideologisk eller politisk inriktning; med direkt kriminell inriktning samt personer inom den egna organisationen. Således borde föremålen för åtgärder mot otillåten påverkan, i huvudsak inriktas på alla dessa grupperingar och inte mot utpekade grupper inom den s.k.organiserade brottsligheten. Kanske en särskild mobilisering mot allmänheten vore ett förslag att ta fasta på emedan vanliga grupper statistiskt sett är farligare för polisen än ”kriminella grupper” då siffrorna inräknat alla övriga grupper blir högre vad gäller hot, våld och trakasserier mot polismaktens företrädare.

Alla dessa siffror är något som varje massmedialt företag borde redovisat i samband med presentationen av Brå:s senaste rapport. Att så inte varit fallet visar bara att den grävande och undersökande journalistiken idag fått ge vika för den mindre arbetskrävande prestationen att referera pressmeddelanden och att därigenom bara ge en sidas syn i varje enskilt ärende. Detta är en djupt allvarlig brist i den allsidiga nyhetsrapporteringen och ett långtgående hot mot både rättstaten samt demokratiska värden såsom yttrandefriheten. Vad värre är: Den pekar orättfärdigt ut enskilda grupperingar såsom kriminella trots att all objektiv statistik talar för motsatsen, i det att bara en sidas syn speglas samt får röst i debatten. Gå in på nättidningen Paybacks hemsida och läs artikeln ”Sanningen om Bikerkriminaliteten” och få en ny syn på ett ensidigt speglat ämne!
Peter Schjerva/ABATE Sverige/Nättidningen Payback
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article4848164.ab
http://www.kriminalkanalen.se/2009/04/01/hot-mot-poliser-allt-vanligare