Som ett Twinglyblogginlägg har Payback publicerat nedanstående text som svar på Lasse Wierups ständiga utpekande av mc-klubbar såsom kriminella: http://www.dn.se/nyheter/sverige/hells-angels-supportrar-haktade-1.842195
Lasse Wierup påpekar ständigt som om det vore självklart och bevisat att Hells Angels och Bandidos är kriminella organisationer. Så är inte alls fallet. Det finns ingenting som säger att dessa, eller några andra mc-klubbar, skulle vara kriminella. Det finns inga domstolsutslag som utsäger att klubbarna skulle vara kriminella. Det finns inga oberoende rapporter som säger det. Tvärtom den enda oberoende rapport som någonsin företagits i avsikt att utreda frågan, Brå:s MC-Brott 1999:6, kom istället tills slutsatsen att mc-gängen inte var några kriminella organisationer utan det var enskilda medlemmar som i egen regi tillsammans med någon annan medlem eller tillsammans med personer helt utanför mc-miljön begick brottsliga handlingar. Profiten av brottsligheten tillföll heller aldrig klubben.
Varför fortsätter då tidningar och polis likväl att påstå, utan något som helst fog, att klubbarna är kriminella. I polisens fall är motivbasen lika enkel som egoistisk. De ser om sitt hus. MC-klubbarna är idag vad ryska u-båtar var för marinen på 80-talet. Ett fantasifoster som kunde plockas fram så fort kassan tröt, mer personal eller större och bättre resurser önskades. För tidningarna är skälen två. Ju mer de överdriver och målar upp en bild av skräckinjagande klubbar ju fler tidningar säljer de. Mc-klubbar och deras uppmålade kriminalitet säljer. Det andra skälet är lättja. Det är betydligt mindre arbetskrävande att bara kopiera vad som sägs på presskonferenser alternativt står i pressmeddelanden än att själv undersöka och gräva fram sanningen. Sen har vi då en ytterligare tredje part som profiterar på mc-klubbarna och därigenom tillskriver klubbarna egenskaper som bara finns i fantasin. Det är de olika individer som gör sig namn och karriär på mc-klubbar. Det började på 90-talet med Siv Persson vars uttalanden rönte stor uppmärksamhet och som uttalade sig i egenskap av expert så fort något skulle avhandlas rörande mc-klubbar. Vi har därefter haft en rad justitieministrar som likaledes gjort sig, i en del fall större och i andra fall ett namn, på mc-klubbarna. Gun Hellsvik, Laila Freivlds och Thomas Bodström. Sen har vi sist men inte minst i denna långa rad av profitörer Lasse Wierup som tycks drivas av ett rent urskillningslöst hat och kan bortse från vilka enkla förklaringar och sammanhang som helst och genom att vara i fullständig avsaknad om all form av kunskap om mc-kulturens grundläggande begrepps- och tankevärld, men även dess drivkrafter och mekanismer ständigt och jämnt drar hårresande slutsatser som är så fel att Svenska Akademien ännu inte godkänt några ord som rätt kan beskriva sådan okunskap! Dock har han gjort sig det absolut största och oförtjäntast namnet av dem alla på mc-kulturens bekostnad.
Jag har i ett flertal olika artiklar publicerade på både newsmill.se och second-opinion.se utmanat Wierup på duell. Men inte fått något som helst svar. Så handlar en människa som har något att dölja och som inte vill sätta ett oförtjänt rykte på spel. Ty i spelet kan bristerna avslöjas. När satsandet är avslutat får motståndaren syna korten och kan du inte då lägga upp en vinnande hand kan du förlora allt du tidigare satsat och stå där utblottad på både ära, rykte, karriär och pengar. Många är de som läst artiklarna om min utmaning på newsmill och second-opinion. Med tanke på att dessa sajter frekventeras mest av akademiker, författare, debattörer och kanske allra mest av journalister, måste många kollegor idag ställa spydiga frågor och utdela allt grövre glidningar. Likväl framhärdar Wierup i att inte anta utmaningen. Än underligare framstår ju detta fenomen vid tanke på att Wierup själv önskat mer skrivande kring mc-klubbarna och varit kritisk till journalistkårens ovilja att kartlägga och granska mc-gängen. Se: http://www.second-opinion.se/so/view/281 Tydligen är dock inte Wierup den som vill ha en bred och allsidig debatt i frågan där allas röst får komma till tals. Han förespråkar tydligen bara den ena sidans yttrandefrihet och rätt att uttala sig. Det som skall skrivas om mc-kulturen måste komma från rätt sida staketet. För på något annat sätt kan jag inte tolka denna envisa vägran att komma till debattpulpeten och föra en dialog i ämnet. Kan ni?
Peter Schjerva/ABATE Sverige/Nättidningen Payback
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar