Polisen ljuger medvetet i avsikt att vilseleda journalister och allmänhet

Payback har svarat på Rikspolischefens uttalanden till SVT Tvärsnytt: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33831&a=1483138

Payback har publicerat inlägget på: http://www.second-opinion.se/so/view/248 och http://newsmill.se/artikel/2009/03/17/polisen-ljuger-medvetet-i-avsikt-att-vilseleda-journalister-och-allmanhet samt även sänt in skrivelsen såsom ett debattinlägg till Brännpunkt, Svenska Dagbladet:

Rikspolischefen Bengt Svensson uppger till SVT Tvärsnytt att polisen fortfarande inte fått några pengar till upprättandet av aktionsgrupper mot den s.k. organiserade brottsligheten och att denna satsning kommer att kräva hundratals miljoner kronor. Men då ljuger Bengt Svensson medvetet och rider på allmänhetens och journalisternas okunnighet kring de inledande turerna kring mobiliseringen!

I regeringens pressmeddelande, 2008-07-17, avseende besluten rörande förstärkningar av insatser mot den grova organiserade brottsligheten uttalas: ”Den satsning som regeringen gör för att säkerställa att det finns 20 000 poliser 2010 gör att resurserna räcker till detta.” Pressmeddelandet berättar om upprättandet av aktionsgrupper vid Rikskrim och åtta andra polismyndigheter, etablerandet av åtta regional underrättelsecenter samt förstärkningen av Operativa rådet. Således fastslår regeringen redan i initialskedet att den inte har för avsikt att tillskjuta ytterligare medel utan att polisen via omfördelningar och prioriteringar har att själv finansiera denna satsning. I regeringens uttalande kring ”mobilisering mot organiserad brottslighet av den 5 februari 2009; http://www.regeringen.se/sb/d/11188/a/115985, upprepar regeringen detta faktum: ”Aktionsgrupperna med totalt 200 poliser lägger grunden för en effektiv och uthållig verksamhet i hela landet. Detta är särskilt viktigt på orter där den lokala polisens kapacitet att bekämpa denna brottslighet är begränsad. Den satsning som regeringen gör för att säkerställa att det finns 20 000 poliser 2010 gör att resurserna räcker till detta.”

Vi går vidare till Rikspolisstyrelsens Delrapport av 2009-01-15, diarienummer: POA 400-4599/08, av uppdraget att mobilisera mot grov organiserad brottslighet. Jag saxar valda stycken ur rapporten: Sidan 4: ”Det är därför angeläget att det kommer till stånd en finansieringslösning för att uppdraget ska kunna genomföras.” Sidan 6 specificerar att en speciell arbetsgrupp tillsatts för att se över finansiering. Sidan 11: ”hur de nya aktionsgrupperna och de regionala underrättelsecentren ska finansieras.” Sidan 13, angående den tidigare refererade data-applikationen Surfa: ”men den fortsatta driften och förvaltningen av Surfa kommer att kräva särskild finansiering.” Sidan 16: ”ta fram ett diskussionsunderlag för hur uppdraget ska finansieras. Vidare, uttalande av rikspolischef Bengt Svensson i samband med överlämnandet av rapporten till regeringen: ”Vi har en del av de pengarna idag i form av personella kostnader. Merkostnaden blir cirka 70 miljoner kronor per år och för att klara det måste vi få en utökad medelsram.”Tillbaks till rapporten sidan 12. ”Det framgår dock redan nu att polisen behöver tillföras ytterligare medel under 2009 för att klara regeringens uppdrag.” Går jag därefter in i tabellen för preliminära uppskattningar över polisens kostnader för genomförandet av mobiliseringen 2008-2010 kan jag utläsa att för 2009 är totalkostnaden beräknad till 100,1 miljoner kronor varav merkostnad 39,5 milj. kr.
För 2010, när satsningen skall var genomförd fullt ut, beräknas därefter totalkostnaden ligga på 195,4 miljoner kronor till en merkostnad av 72,0 milj. kr.

Vad säger då dessa uttalanden oss?
1. Att journalister på grund av, i bästa fall ren slentrian och lojhet, okritiskt nedtecknar varje ord från polismakten och dess företrädare som vore de kungsord, utan att någonsin vare sig granska eller ifrågasätta de s.k. fakta polisen presenterar. I det värsta scenariot styrs istället journalistkåren av
rena fördomar hos individerna samt av en övergripande målsättning att till varje pris, och med vilka medel och offer som helst, sälja så många lösnummer alternativt stora upplagor som möjligt är.
Vilket alternativ som än är det rätta så har vi rätt att ställa krav på en betydligt högre kompetens, att journalister distanserar sig ifrån polisen och ser dessa som blott en part, av mångas röster och åsikter, som skall få komma till tals och speglas i debatten. Sist och absolut viktigast är att journalister återgår till att granska alla parters motiv, sanningsenlighet samt alla bakgrundsfakta i varje beskrivet fall och mål.

2. Polisen ljuger bevisligen och högst medvetet i två gånger i detta fall. Detta då regeringen klart uttalat att satsningen för att utöka antalet poliser till 20 000 år 2010 också skall finansiera aktionsgruppernas verksamhet.
Och det kan väl ändå inte anses troligt att Rikspolischefen, i sin position, inte skulle känna till dessa ekonomiska ramar och realiteter, kring mobiliseringen mot organiserad brottslighet. Detta torde ju i så fall vara ett fall av rent brottslig inkompetens och därutöver tjänstefel.

Vidare skriver Rikpolisstyrelsen i sin egen rapport av den 15 januari 2009, att merkostnaden för mobiliseringen beräknas till 39,5 miljoner innevarande år och därefter betinga en merkostnad av 72 miljoner. Således inte de hundratals miljoner kronor Rikspolischefen refererar till.

Nej, vi får nog gå på linjen med medveten lögn i avsikt att vilseleda en oupplyst allmänhet och en sitt jobb icke utförande journalistkår. Vad säger då det faktum att polisen medvetet ljuger i dessa fall oss? Jo, att den som bevisligen förfar med lögner i ett fall också saknar trovärdighet i stort och i alla andra fall. För såsom Rikspolischef och därmed representant för en hel kår måste hans handlande också vara representativt och en del av en beslutad strategi och felaktig värdegrund.

Därför begär jag att journalistkåren omprövar sin hållning och företar en, av förutfattade meningar inte färgad, granskning av absoluta fakta kring bikerkriminaliteten. Inom bikerkulturen har vi alltid hävdat att det finns inga s.k. kriminella mc-gäng. Det finns individer inom kollektivet som begår brott liksom det finns inom alla andra sammanslutningar, föreningar och organisationer. Men dessa brott är uteslutande de enskildas kriminella handlingar och är vare sig planerade, beslutade eller verkställda av klubbarna och inte heller tillfaller profiten klubbarna. Läs igenom nättidningen Paybacks statistiska sammanställning över två oberoende statliga utredningar rörande bikerkriminaliteten över åren och gör en förnyad prövning av denna kriminalitets väsen och karaktär!